Upp & Ner
Orkar inte alls just nu. Orkar inte lyssna, inte prata, ingenting. Bara faller. Ännu en gång har hela min värd rasat samman..
Du är bara för mkt. Om du bara kunde fatta va du gör me mej.. Du KROSSAR mej. Du äter upp mej innifrån. Kan du inte bara försvinna? Ja ser framför mej hur du faller.. Hur du dör.. Jag ser mej själv, hur jag ser på.. Jag ler..
Hur kan något som kändes så rätt plötsligt bli så fel? Hur kan två personer falla ifrån varann sådär?
Jag trodde att de skulle va du och jag för alltid. Men du klantade dej ännu en gång.. Men jag känner inget. Innuti känner ja mej bara så kall. Så otroligt jävla iskall. Som om du aldrig betytt något för mej.. Men ja vet att såret är där. Detta är bara mitt sätt att undvika att se det. Men me tiden kryper de fram, De vet ja. Men de blev för mkt. De blev bara alldeles FÖR mkt. De är inte så jag vill ha de. Hade hoppats på att de skulle funka ändå, men neej.. De gjorde tydligen inte de..
Förlåt & Tack för åren som gått <3
Du kommer alltid att vara speciell för mej.