Mitt i natten & funderingar kring Studenten.
Klockan e' 02.18 & de e' skola i morgon. Borde jag kanske sova nu? Känns så.
Är trött som fan, men kan inte slappna av. Men de är väl bara att trycka i sej ett par sömntabletter så sover man snart.
Dagarna går. Snart är de dags. Snart står man där i sina fina kläder, sina vita studentmössor bland allt folk. Bland allt jubel, skratt & gråt. Snart är vi där & säger hejdå. Hejdå till skolan & minnerna för att strax ta steget. De stora steget in i vuxenvärlden. Ingen mera skola, ingen lägenhet tillsammans med sambon Linda, inga långa mysiga kvällar med mina underbara. Inga fler superfyllor mitt i veckan, inga fler turer till internatet mitt i natten. de är över & de känns skönt. Samtidigt kan jag inte låta bli att fälla en tår. En tår för alla dem jag aldrig kommer att träffa igen. En tår för alla minnen som långsamt suddas ut. En tår för alla kvällar & samtal. En tår för att inget någonsin mer kommer igen.
De värsta är nästan att jag inte kommer att få ta studenten tillsammans med Mia. Att veta att hon kommer att gå kvar ett år till & att jag inte är där hos henne. Inga fler deeptalk, inga fler av dem där "blickarna-som-säger-mer-än-ord". Allt bara försvinner. Att inte veta när jag kommer att kunna träffa änglarna igen. För med det stora klivet ut ur skolan försvinner även tiden. & min sambo Ankan. När kommer jag att kunna träffa henne igen? Vi som har bott tillsammans så länge nu. & sen kommer hon bara att vara borta. Ingen mer Linda, inga mer galna äventyr tillsammans med min Toka, inga fler hetskörningar till Mc Donalds, ingenting.. Alla, ni underara <3
Det är så nära, men ändå så långt borta. Så verkligt, men ändå så overkligt. Men så sant. För snart står jag där & tar farväl i min vita studentmössa. Snart sitter jag där på flaket tillsammans med dem andra, snart ser jag så många för sista gången i mitt liv. Snart är det slut.
De är nära nu.
Är trött som fan, men kan inte slappna av. Men de är väl bara att trycka i sej ett par sömntabletter så sover man snart.
Dagarna går. Snart är de dags. Snart står man där i sina fina kläder, sina vita studentmössor bland allt folk. Bland allt jubel, skratt & gråt. Snart är vi där & säger hejdå. Hejdå till skolan & minnerna för att strax ta steget. De stora steget in i vuxenvärlden. Ingen mera skola, ingen lägenhet tillsammans med sambon Linda, inga långa mysiga kvällar med mina underbara. Inga fler superfyllor mitt i veckan, inga fler turer till internatet mitt i natten. de är över & de känns skönt. Samtidigt kan jag inte låta bli att fälla en tår. En tår för alla dem jag aldrig kommer att träffa igen. En tår för alla minnen som långsamt suddas ut. En tår för alla kvällar & samtal. En tår för att inget någonsin mer kommer igen.
De värsta är nästan att jag inte kommer att få ta studenten tillsammans med Mia. Att veta att hon kommer att gå kvar ett år till & att jag inte är där hos henne. Inga fler deeptalk, inga fler av dem där "blickarna-som-säger-mer-än-ord". Allt bara försvinner. Att inte veta när jag kommer att kunna träffa änglarna igen. För med det stora klivet ut ur skolan försvinner även tiden. & min sambo Ankan. När kommer jag att kunna träffa henne igen? Vi som har bott tillsammans så länge nu. & sen kommer hon bara att vara borta. Ingen mer Linda, inga mer galna äventyr tillsammans med min Toka, inga fler hetskörningar till Mc Donalds, ingenting.. Alla, ni underara <3
Det är så nära, men ändå så långt borta. Så verkligt, men ändå så overkligt. Men så sant. För snart står jag där & tar farväl i min vita studentmössa. Snart sitter jag där på flaket tillsammans med dem andra, snart ser jag så många för sista gången i mitt liv. Snart är det slut.
De är nära nu.
Kommentarer
Postat av: Älsklingen <3
Hallådiust! Marlin, jag känner en deprimerad stämmning nu. Jag kommer sakna dig så otroligt mkt, men lova att vi aldrig tappar the kontakt! när jag kommer tillbaka från gran canaria ska vi fortsätta röja du och jag. jag flyttar in bredvid dig, så kan vi vara särbos på nära håll istället..... pluttan! <3
Postat av: Mia.
Malin :'( Lämna mig inte. Bara för att du tar studenten betyder det inte att våra minnen försvinner. För hos mig kommer dom alltid finnas kvar, no matter what! Jag <3 dig, mitt glädjeglitter.
Postat av: Malin
Särbo is not the same.
But I will always love U 2.
De bleknar. Mina änglar & jag flyr.
Trackback