TUMMEN

Ja idag var ja på besök på Ökna. Bara nån timma ifs & de räckte gott & väl.

Redan när ja svängde av motorvägen & såg skylten "TYSTBERGA" fick ja en klump i magen. När ja sen såg skylten "ÖKNASKOLAN" började ja må illa. Kände genast för att vända och åka hem igen. Men ja fortsatte iaf.
Kom in i matsalen & såg mej omkring. De va tomt. Inte bokstavligt talat, men ändå så tomt. Alla de ansikten och röster som förr fyllde rummet fanns inte längre där. Ja kände mej vilsen. Var detta den skola ja gått på i 3 år? På nått konstigt sätt hade ja nästan förväntat mej att de skulle vara precis som vanligt. Att dem välbekanta bilarna skulle stå där ute på parkeringen, att ja skulle gå in i matsalen & sätta mej & prata me Linda & se mej omkring & se allt de folket man alltid sett där. Men de va tomt. Bara så jävla tomt. & känslan i magen när ja klev in på spångången i stallet. Fy faan. Ja vill aldrig mer tillbaka. De var sån lättnad att få sätta sej i bilen & åka tillbaka hemåt. & då kom även tårarna. Ja kände mej på nått lustigt sett bara så jävla övergiven & den tomhet ja kände går inte att beskriva. De stället vill ja aldrig mer se, de e' en sak som e' säker iaf..

Men fyy så underbart de va att få träffa Mia igen. & Lill-Ping !!
I've missed you so <3

---