TUMMEN

Önskar att allt vore enkelt. Men nu e' de ju inte de. Verkligen inte..


Ja kan inte. Förlåt mej, men de går inte. Jag vill så gärna, men de e' som om de sitter en spärr ivägen & säger stopp.
Men ja vet varför..
Jag vill inte såra dej. Vill inte göra dej lessen. För ja kan ju inte lova något. Inget alls.

Jag kan inte lova att ja blir din, för ja vet ju inte. Jag vet inte om ja kommer att stanna eller fly. Jag vet inte om ja någonsin kommer att kunna lita på någon igen. Och inget funkar ju utan tillit. Jag vet inte om ja ens tror på ordet kärlek, för de har svikit mej så många gånger förr. Och jag vet inte om jag vågar ge de en chans. För rädd för att misslyckas. De jag e' mest rädd för e' nog inte de att bli sårad själv, utan att jag kommer att såra dej. För ja vet ju hur de känns.


Så mkt tankar.. Vet inte vad jag ska skriva ner. De e' som nån slags tornardo i min hjärna just nu & ja kan inte fånga en en endaste tanke korrekt.
De e' då själva fan att de ska bli såhär.. Jag tycker ju om dej, de gör ja verkligen.
Men de e' något som säger mej att ja ska gå åt andra hållet. Något säger mej att ja bör lämna dej ifred. Har känslan av att hur mkt ja än vill så kommer de att skita sej tillslut iaf. & ja kommer att göra dej lessen. & de e' verkligen bland de värsta som kan hända. Jag vill inte göra dej lessen. Aldrig någonsin..

Du är guld värd, de ska du iaf veta hur de än blir. & bättre kille går knappast att hitta.

Förlåt, mitt hjärta <3