TUMMEN

Har inte pratat om de sen de hände. Inte skrivit om de heller. Däremot så har jag tänkt på det varje dag.
Om och om spelas de upp i mitt huvud som en film. De var den dagen då allt föll sönder och samman. Den dagen då mitt hjärta försvann för alltid.
Och jag minns det som om de vore igår.


Klev upp ur sängen den morgonen. Hade inte sovit en blund. Satt kvar på sängkanten en stund & bara stirrade rakt fram. Sedan reste jag mej upp. Gick ner i köket. Mamma satt vid bordet. Hon reste sej upp & hämtade en kopp kaffe åt mej. Jag satte mej ner på en stol. Stirrade ner i koppen. Drack inte en droppe. Reste mej upp utan att säga ett ord. Gick iväg för att klä på mej. Mamma ropade att det var dags att åka. Vi sa inte ett ord till varandra medans vi satt i bilen. När jag öppnade stalldörren och hörde Trixa gnägga, visste jag att det var sista gången. Jag tog ut henne i gången och borstade henne länge. Hade badat henne och klippt henne dagen innan så hon var blank och fin nu. Mamma stog hela tiden brevid. Sen kom han. En halvtimme för tidigt. Mamma gick iväg med honom för att skriva på papprena. Jag stod kvar hos Trixa. Borstade och borstade. Mamma kom ut igen tillsammans med honom. Ta den tid du behöver, sa han. Den tid jag behöver? Den tiden finns inte.. tänkte jag. Jag var helt lugn när jag knäppte fast grimskaftet och ledde henne genom stallgången och ut på baksidan av stallet. Trixa gick lugnt brevid mej och tittade sej som vanligt nyfiket omkring. Vi gick bort till den gräsplätt där vi skulle vara. Mamma hade med sej en hink med havre som Trixa ivrigt stoppade ner huvet i och började äta så glatt. Jag stog vid hennes sida och drog handen längs hennes hals, om och om igen. Kände hennes lena, mjuka päls mot mina fingrar. Aldrig mer skulle jag få känna det igen. Är du redo?, frågade mamma. Nej, svarade jag. Jag gick fram och ställde mej framför Trixa. Drog handen över hennes mule och pussade henne i pannan. Jag älskar dej. Ingen kommer någonsin att ta din plats. Vi ses igen, viskade jag i hennes öra. Sedan pussade jag hennes mule en sista gång, innan jag ställde mej vid hennes sida igen. Sedan nickade jag åt honom. Trixa lyfte upp huvudet och tittade bort över åkern, som om hon såg någonting därborta. Sedan drog hon in ett ljupt andetag.. PANG!! Hon rasade ner vid mina fötter. Då brast allt inom mej. Jag ville slänga mej ner brevid henne och följa med henne bort. Men jag kunde inte röra mej.Jag stod som fastfrusen i marken och såg hur en tunn strimma med blod sipprade fram ur ett svart hål i hennes panna. 
Mamma fick bända upp mina fingrar för att få loss grimskaftet ur min hand. Sedan la hon armen om mej och drog iväg med mej. Jag grät, jag skakade, jag kunde inte andas ordentligt. Vi stannade utanför bilen. Mamma kramade om mej och då kom också hennes tårar. Vi stog där och höll om varanda medans tårarna rann ner för våra kinder. Vägen hem kändes längre än någonsin. Väl hemma sjönk jag ihop på en stol på altan. Mamma gav mej en cigarett. Sedan satt vi bara där och stirrade ut i ingenting. Efter kanske 30 min reste jag mej upp och gick in. Hällde upp badvatten och la mej ner. Jag nöp mej gång på gång i armen och hoppades att jag skulle vakna och att allt skulle vara en hemsk dröm. Men inget hände. Detta var verklighet.. Jag hade förlorat den finaste jag hade.
Men jag hoppas att hon vet om att jag aldrig kommer att glömma henne. Och att jag är oändligt tacksam över alla minnen hon gett mej. Jag älskar henne nu och för alltid. Och jag saknar henne varje dag, varje timme, och varje sekund. Ingenting är detsamma utan henne och hon har lämnat efter sej en tomhet som ingen någonsin kan fylla upp.



Trixa, jag saknar dej älskling.

Vila i frid


Heaven is a place nearby



You just faded away
You spread your wings, you had flown
Away to something unknown
Wish I could bring you back
You're always on my mind
About to tear myself apart
You have your special place in my heart
Always