TUMMEN

Ja ännu har jag inte dött. Även om man kanske skulle kunna tro det eftersom jag inte uppdaterat min blogg på X antal månader.
Det är inte det att jag inte haft något att skriva om, för det har jag nog haft. Men lusten att skriva har inte funnits där.

Sommaret är förbi & nu är det höst. Mörk & kall höst.

Jag trodde ju då att mitt liv hade rett ut sig sist jag skrev här. Jag hade fel. Jag föll tillbaka med ett enda stort magplask. & än ligger jag kvar där. Jag kämpar dock fortfarande för att kunna ta mig upp.
Det ju så att jag sedan i December har ätit antiderpressiv medicin. Nog har det blivit bättre allt, men än är inte flaggan i topp. Men en dag ska jag må bra igen, det vet jag. & sålänge jag har den inställningen så kan jag inte ta vägen någon annanstans än upp.

En bild säger mer än tusen ord sägs det. Tänk om det vore sant. Tänk om man kunde se vad som gömmer sig där bakom..



Power meet


Power meet


Jag & Mamma på Ninnis bröllop


Jag <3 Sigge

Förhoppningsvis så dröjer det inte allt för länge innan jag skriver igen.

Nu ska jag öppna en flaska vin :D

Puss